Den 27 november 1987 fick Onni Herman Niskanen postumt Henry Dunants medalj och diplom för sina enastående insatser i Etiopien under nästan fyrtio år.

Han dog den 20 mars 1984 och ligger begravd i familjegraven i Solna kyrka.
Här vilar Onni, i Solna dit han kom som treåring 1913…

Den kväll när Onni avreste som frivillig till Finland var perrongen på Centralen fylld av folk.
Den femte november 1941 blev Onni allvarligt skadad av splitter från ett ryskt pansarvärns kanon. Så här berättade han själv för Aftonbladets reporter den 25 januari 1942:
Onni: ”Jag hade just inspekterat min andra kulsprutegrupp och var på väg till den första, den mittemot Ekön när utan föregående varning en rysk pv-kanon började ”spela upp”. Jag uppfattade bara det karakteristiska ljudet vid avfyrningen, så slängde jag mig handlöst till marken. En enda tanke malde i huvudet. Det var ”bort från den farliga platsen, innan nästa skott kommer”. Först när jag skulle resa mig upp och springa märkte jag, att jag inte kunde stödja på det ena benet. Samtidigt kände jag smärta i ryggen och blödde i högra handen. Splittret hade ”gjort sitt”. Jag var sårad.” Onni fick åka hem till Sverige för att vila upp sig. Det här betydde slutet för hans idrottskarriär som aktiv.

1/11 1946 blev han utnämnd till Major. Han hade studerat till Idrottsinstruktör på GIH 1946 när han fick ett telefonsamtal från General Viking Tamm: ”Vill du åka till Etiopien?”

Onni Niskanen tränade bla. flerfaldiga olympiasegraren Abebe Bikila.

Mycket av Onni Niskanens livsverk framförallt i Etiopien finns att beskåda i Jens Linds dokumentär, svensken och barfotalöparen på SVT-play. Länken fungerar tom. 8 mars 2016: http://www.svtplay.se/video/3372435/svensken-och-barfotaloparen/svensken-och-barfotaloparen-avsnitt-1

Ytterligare finns på hans minnessida www.onniniskanen.se
Text och bilder från Onni Niskanens minnessida.